Jordtryckskoefficient är en viktig parameter inom geoteknik och civilingenjörsvetenskap som används för att beskriva det tryck som jorden utövar mot en struktur, som en stödmur eller en grund. Den hjälper till att förstå hur jordtrycket varierar med djupet och hur det påverkar konstruktioner under markytan. Denna parameter är avgörande för att kunna utforma säkra och stabila konstruktioner som kan motstå det tryck som jorden utövar.
 

Tre huvudtyper av jordtryck 

Det finns tre huvudtyper av jordtryck: aktivt jordtryck, passivt jordtryck och vid vila. Aktivt jordtryck är det tryck som jorden utövar på en struktur när jorden har tendens att röra sig bort från strukturen. Detta är vanligtvis fallet på den övre sidan av en stödmur. Passivt jordtryck är det tryck som jorden utövar på en struktur när jorden har tendens att röra sig mot strukturen, som på den nedre sidan av en stödmur. Jordtryck vid vila är det tryck som jorden utövar på en struktur när det inte finns någon rörelse av jorden. 

Jordtryckskoefficienten kan variera beroende på flera faktorer som jordens densitet, fuktighet, vinkel på inre friktion och kohesion. Därför är det viktigt att noga undersöka jordens egenskaper på platsen där en konstruktion ska byggas. Olika typer av jord, som lera, sand eller grus, kommer att ha olika jordtryckskoefficienter. Generellt sett kommer en lösare och mindre sammanhängande jord att ha en högre aktiv jordtryckskoefficient, medan en tätare och mer sammanhängande jord kommer att ha en högre passiv jordtryckskoefficient. 

För att läsa mer om hur lättklinker kan användas för att motverka jordtryck kan du läsa vidare här. 

Det är viktigt att komma ihåg att jordtryckskoefficienten är en teoretisk beräkning som kan påverkas av många faktorer på platsen, som exempelvis grundvatten, temperatur och andra konstruktioner i närheten. Det är därför nödvändigt att alltid göra en noggrann analys av markförhållandena på en specifik plats innan man börjar bygga.

Gå tillbaka till ordlistan →