Intervju | När industrin möter naturen
När man kommer fram till en Leca-fabrik är det första man ser en tung industri med stora rykande skorstenar. Men tittar man lite närmare så märker man för det första att det mesta av den där ”röken” faktiskt är vattenånga och för det andra upptäcker man att den omgivande landsbygden lever i symbios med natur och industri. En industri som har respekt för och ger plats för naturen.
Vi träffade Susanne Bay Jensen, produktionsdirektör på Leca International, för att prata om Lecas åtgärder och planer för att bevara den biologiska mångfalden.
Hur tar ni hänsyn till naturen när ni tillverkar Leca lättklinker?
– När vi ska ta lera har vi alltid en öppen dialog med lokala myndigheter och kommer överens med dem om hur lertäkten ska drivas och hur den ska lämnas. Under den här dialogen kan planeringen vid behov justeras och korrigeras allteftersom.
De senaste tio åren har mycket förändrats när det gäller hur vi lämnar våra utgrävda lertäkter. Förr ville folk oftast ha ett platt landskap, som ibland behövde besås och planteras med vissa träd och växter.
I dag lämnar vi oftast lertäkten som den är och då får landskapet återskapas av naturen själv. Vi är av uppfattningen att ju vildare och naturligare, desto bättre! När vi återvänder fem till tio år senare är det nästan omöjligt att tro att det har drivits lertäkter där en gång i tiden. Man ser stora träd, buskar, blommor och sjöar och massor av vilda djur, berättar Susanne.
Hur lämnar ni en lertäkt när ni är klara med den?
– Hur de vill att vi ska lämna lertäkten efter oss är förstås lite olika från land till land. I Norge vill myndigheterna att marken ska avsättas för jordbruksändamål. Ett bra exempel på det är de gamla lertäkterna i området runt sjön Øyeren. Här har det i överenskommelse mellan markägare, myndigheter och Leca Norge anlagts jordbruksmark men på ett sätt som stämmer överens med de ursprungliga naturliga miljöerna säger Susanne och fortsätter:
– I Finland vill myndigheterna ha en mer vild natur och rekreationsområden. Sjöarna behålls och bevaras och vi ser ett rikt fågelliv i de här områdena. I Polen blir en del områden jordbruksmark och en del naturområden, beroende på hur de lokala behoven ser ut. I Portugal har man gjort lertäkten till en olivlund. När området ska återlämnas ska det bli ett rekreationsområde. I Danmark lämnas lertäkten som den är och naturen får ha sin gång genom plantering.
– En lertäkt brukar vara i drift i minst fem till sju år. Men det kan ibland också vara upp till 25 eller till och med 50 år. Vi gräver inte ut hela området under hela den här perioden utan vi återlämnar det löpande till naturen. För varje lertäkt finns en plan för hur den ska lämnas. De här planerna har vi utarbetat i samverkan med markägare och myndigheter.
Men Leca tar ju ett råmaterial från naturen. Är inte det ett problem?
– Råmaterialet vi utvinner blir fyra till fem gånger mer som färdigt material. Så våra ingrepp i naturens tillgångar verkar mindre än för till exempel sand, sten eller kalksten där råmaterialavkastningen är 1:1. Vi tillför alternativa råmaterial som innehåller samma grundämnen som lera från andra industrier och får på så sätt en mera fulländad och resursstark produkt av det ursprungliga råmaterialet.
Du nämnde att det har skett en förändring de senaste fem till tio åren. Kan du utveckla det?
– Det har skett en tydlig förändring i inställningen, och sättet att tänka har blivit grönare. Även här är skillnaden stor mellan länder. Vi måste ständigt hänga med var fokus ligger lokalt. Och det förändras hela tiden. Myndigheterna vill skapa mera natur överallt där det är möjligt. Det som förut var jordbruksmark kommer efter sina år som lertäkt att bli vilda och livskraftiga naturområden.
– I några fall har vi till exempel hittat speciella arter av groddjur i vattenhålen. I Danmark hade vi i vår nuvarande lertäkt några vattenhål med större vattensalamander. Nu ses de överallt i vattnet i lergropen. I området har den sällsynta berguven också setts, även med ungar. Så det verkar inte som om djuren bryr sig så mycket om att vi arbetar runt omkring dem.
– I de gamla lertäkterna bildas ofta sjöar och där ser vi ett mycket rikt växt- och djurliv. I Finland finns stora fågelbestånd och i Portugal lever en bäver i en av sjöarna.
– På fabriken i Danmark har en fågelholk satts upp till pilgrimsfalken. Ornitologer tror nämligen att de höga byggnaderna kan vara en idealisk häckplats med goda möjligheter att hitta föda för fågeln. Holken sattes upp för ett år sedan. Det kan dock ta flera år innan ett par slår sig ned här.
– Så vi upplever inte att växt- och djurlivet försvinner på grund av vår industriverksamhet. Tvärtom. Fler arter lever faktiskt här tack vare den vilda och naturliga miljön. Som fabrik är vi öppna för samverkan med både lokala och nationella myndigheter för att hitta bästa lösningen så att vi inte lämnar ett sår i naturen efter oss. Och tack vare myndigheternas fokus på att återställa växt- och djurlivet ser vi att de gamla lertäkterna efter några år har en hållbarare natur med större mångfald än när vi började schakta på platsen.
