Intervju | När industrin möter naturen

När man kommer fram till en Leca-fabrik är det första man ser en tung industri med stora rykande skorstenar. Men tittar man lite närmare så märker man för det första att det mesta av den där ”röken” faktiskt är vattenånga och för det andra upptäcker man att den omgivande landsbygden lever i symbios med natur och industri. En industri som har respekt för och ger plats för naturen.

Vi träffade Susanne Bay Jensen, produktionsdirektör på Leca International, för att prata om Lecas åtgärder och planer för att bevara den biologiska mångfalden.

Hur tar ni hänsyn till naturen när ni tillverkar Leca lättklinker? 
– När vi ska ta lera har vi alltid en öppen dialog med lokala myndigheter och kommer överens med dem om hur lertäkten ska drivas och hur den ska lämnas. Under den här dialogen kan planeringen vid behov justeras och korrigeras allteftersom.

De senaste tio åren har mycket förändrats när det gäller hur vi lämnar våra utgrävda lertäkter. Förr ville folk oftast ha ett platt landskap, som ibland behövde besås och planteras med vissa träd och växter. 

I dag lämnar vi oftast lertäkten som den är och då får landskapet återskapas av naturen själv. Vi är av uppfattningen att ju vildare och naturligare, desto bättre! När vi återvänder fem till tio år senare är det nästan omöjligt att tro att det har drivits lertäkter där en gång i tiden. Man ser stora träd, buskar, blommor och sjöar och massor av vilda djur, berättar Susanne.

Hur lämnar ni en lertäkt när ni är klara med den?
– Hur de vill att vi ska lämna lertäkten efter oss är förstås lite olika från land till land. I Norge vill myndigheterna att marken ska avsättas för jordbruksändamål. Ett bra exempel på det är de gamla lertäkterna i området runt sjön Øyeren. Här har det i överenskommelse mellan markägare, myndigheter och Leca Norge anlagts jordbruksmark men på ett sätt som stämmer överens med de ursprungliga naturliga miljöerna säger Susanne och fortsätter:

– I Finland vill myndigheterna ha en mer vild natur och rekreationsområden. Sjöarna behålls och bevaras och vi ser ett rikt fågelliv i de här områdena. I Polen blir en del områden jordbruksmark och en del naturområden, beroende på hur de lokala behoven ser ut. I Portugal har man gjort lertäkten till en olivlund. När området ska återlämnas ska det bli ett rekreationsområde. I Danmark lämnas lertäkten som den är och naturen får ha sin gång genom plantering.

– En lertäkt brukar vara i drift i minst fem till sju år. Men det kan ibland också vara upp till 25 eller till och med 50 år. Vi gräver inte ut hela området under hela den här perioden utan vi återlämnar det löpande till naturen. För varje lertäkt finns en plan för hur den ska lämnas. De här planerna har vi utarbetat i samverkan med markägare och myndigheter.